Reviews

“Such is the photograph: it cannot say what it lets us see”.
Roland Barthes

“His exorbitant photographs render an intense hallucinatory ecstasy and as a spectator I felt strangely under the influence of an intoxicant, while at the same time lacerated by the defeats of time
Every photograph is a catastrophe”.
Roland Barthes

“I entered crazily into the image, taking into my arms what is dead, what is going to die”.
Roland Barthes

“While teaching me nothing – lost in the depths of Orjan Henriksson’s photographs – some un-tempered and intractable supplement, given as an act of grace, touched me like a delayed ray of a star”.
Susan Sontag

“Orjan Henriksson’s beautiful photographs bring together in a Barthes like bouquet: photography, hallucinatory madness and something like the pangs of love in the modality of loss. Orjan Henriksson’s photographs are not merely subject to the civilizing codes of perfect illusions but are awakenings on the way to the limit of the real.”
Dr. Jean Matthee, London

“En av mina mest drabbande konstupplevelser är ett mörk, kalt och utkylt rum på Judiska museet i Berlin – ett isande tomrum som är arkitekten Daniel Libeskinds metafor för Förintelsen. Örjan Henrikssons fotoutställning ”Auschwitz KZ I–II” i Liljevalchs serena skulpturhall återkallar detta minne.
Det är en stramt gestaltad och ödsligt vacker fotoserie med endast 13 knivskarpa, svartvita bilder i mellanformat. Motiven från det forna dödslägret är avskalade exteriörer och folktomma interiörer, däribland från vanligtvis låsta rum som en isoleringscell. Där straffades fångar med totalt mörker veckor i sträck eller lämnades ensamma att dö av svält.
Jag stirrar på en sliten, smutsig cellvägg i källaren på block 11. Avlagringarna blir som skuggor, vålnader. Här finns också inristade namn, en sista åkallan och bekräftelse av existensen.
Det fortsätter med ett sönderpepprat väggutsnitt, där fångar avrättades med nackskott för att bödlarna skulle slippa se dem i ögonen. Sedan en tortyrpåle. Porten till lokalen där steriliseringsexperiment genomfördes på kvinnor. Till slut en vittrande vägg och öppen dörr till gaskammaren i läger 1.
Fasorna är osynliga, ändå måste jag titta bort gång på gång för att orka se. Fotografens lågmälda tilltal är ytterst verkningsfullt, i kombination med de kusligt sakliga bildtexterna.
Just detta grepp framhölls i motiveringen till Henrikssons stipendium från Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen: ”för att han med ett enkelt grepp öppnar upp Förintelsens innersta rum där frånvaron av offer och förövare låter betraktaren ta plats. Obehagligt nära det närmast ofattbara”.
Birgitta Rubin, Dagens Nyheter

“Örjan Henriksson är speciell, både som person och fotograf. Han är som av en annan mer eftertänksam och förankrad sort – en person och konstnär som uppenbarligen förstått att tankarna, känslorna och betraktandet måste få ta sin tid – i skarp kontrast till de flesta av oss andra som av olika skäl rör oss mellan yta och hasta. Föga förvånande har Örjan Henriksson, med sitt försynta väsen, av en amerikansk indianstam vid en lägereld genom en gåva förärats en symbolisk ring, en ring som tecken på hövdings status – och detta trots att han har sin bas i västgötska Mullsjö. Tid och avstånd spelar här mindre roll – enbart klanens förmåga att rätt avläsa den närvarande gästen.
I konsekvensens namn ger den förankrade personligheten Henrikssons fotografier ett kännbart djup – ack så manifest i den serie verk, Auschwitz KZ I-II, som under en månad, våren 2015, intog Liljevalchs vackra skulpturhall. Med blott tretton bilder tog Henriksson med oss betraktare till ett stängt koncentrationsläger och lyckades med konststycket att genom kameralinsen fånga något av den fasa som denna plats minner om. I fokus, byggnader och material som bär på dödliga spår: tysta dokument över dörrar, väggar, murar och trappor – ettblick stilla – men likväl en stillhet fylld av skrämmande ljud, av skräck, av närvaro. Omskakade mötte vi här fotografier med visuell vikt, bilder som mänsklig bikt, men också bilder som stor fotografisk konst präglade av ett absolut gehör med en både kännbar och synbar omsorg kring valörer och komposition – allt som allt tretton förtätningar helt utan missljud, tagna av en fotograf medveten om moraliska avvägningar, alla i en ytterst känslig musikalisk gråskala.
Örjan Henriksson har koncentrationen, blicken och sensibiliteten – något som också är uppenbart i övrig produktion. Där minnet av en sliten byggnadskropp sedd i USA, där ett högst vardagligt ansikte fyllt av all världens vemod, där ett öga infångat och förevigat med eftertänksamhetens slutare. Genom Henrikssons öga ser vi vårt eget liv.”
Mårten Castenfors Chef Liljevalchs

”This spring I had the opportunity to see Örjan Henriksson ́s photographs for the first time. In theese days, when critics and media excel in postmodernistic comments of the correct opinion, Henriksson ́s pictures
seems surprisingly naked and liberating. At first sight one might be temtped to call them registering or documentary, but what they describe is rather a photographic room placed in the borderland of the sacred. In their disciplined form and handling of the light they charge me with an astonishing energy and invite the observer to a journey, different and meditative, not unlike music, but an empathetic one.”
Anders Petersen, Stockholm

“Henriksson’s quiet, formal compositions are near-perfect meditations on shape, light, shadow and texture. Some of his images bring to mind early masters like Paul Strand and Aaron Siskind. A contemporary master, Anders Petersen, wrote this about Henriksson’s work: “This spring I had the opportunity to see Örjan Henriksson ́s photographs for the first time. In these days, when critics and media excel in postmodernist comments of the correct opinion, Henriksson ́s pictures seem surprisingly naked and liberating. “At first sight one might be tempted to call them registering or documentary, but what they describe is rather a photographic room placed in the borderland of the sacred. “In their disciplined form and handling of the light they charge me with an astonishing energy and invite the observer to a journey, different and meditative, not unlike music, but an empathetic one.” Henriksson seems to have the eye and the patience to wait for just the right moment for the light to take over a scene, accentuating texture, warping lines and celebrating the senses. The way he frames his compositions is impeccable. It was a joy for me to meet him this spring, as well, during portfolioreviews at FotoFest Houston this year. He is a humble, talented man, and definitely someone to watch.”
Jim Casper, Lensculture Paris

“Det roligaste med mitt arbete som utställningsproducent är att man arbetar med så otroligt skilda ämnen. Och utställningen som vi visar just nu på Halmstads Konsthall är en av de starkaste jag arbetat med under den tid jag varit här.
Just nu visar vi Auschwitz KZ I-II en utställning som belyser 1900-talets kanske mest fruktansvärda händelser och som vi aldrig får glömma. Genom Örjan Henrikssons fotografier får vi en historielektion i den förintelse som ägde rum på koncentrationslägret
Auschwitz mellan åren 1942– 45, där enorma mängder människor mördades på grund av bland annat deras etniska bakgrund, religiösa tillhörighet eller meningsskiljaktighet.
Fotografierna som visas är subtila i sitt uttryck och liknar inget vi tidigare sett från koncentrationslägret. Örjan Henriksson har med hjälp av kameran försökt avbilda fångarnas synfält. Kamerans vinkel har valts ut otroligt omsorgsfullt för att få den perfekta bilden. Resultatet har blivit mycket känslomässigt starka bilder. Konsten är här för att påminna och lära oss att inte begå samma misstag.
När man får chans att visa denna typ av utställning så vill man få ut budskapet till så många som möjligt, för det är ju så viktigt att föra historien vidare. Och tack vare ett skapandeskola projekt har vi kunnat nå ut med denna utställning till över 500 barn. De samtal och diskussioner som har uppstått vid dessa möten har varit helt fantastiska och givande på så många sätt.
Att avsluta konståret 2015 och inleda konståret 2016 med denna utställning känns otroligt bra!”
Erika Danker, Utställningsproducent

”There is a vulnerability, a refinement and a intuition in Henriksson that is conveyed clearly by the exhibition. The architectural series, the largest series in the exhibition, features striking shots of geometric shapes, shadows and light. The combination makes for visually stunning pieces.”
Rebecca Casey, Oklahoma Gazette

EN VEMODIG SKILDRING AV EN ÖVERGIVEN BYGD – ÖRJAN HENRIKSSONS FOTOGRAFIER PÅ LILJEVALCHS

“De gamla övergivna husen i förfall med sin flagande färg i glesbygden i norra Klarälvdalen i Värmland fotograferade av Örjan Henriksson gör ett vemodigt intryck.

Han ställer ut ett drygt tjugotal bilder på Liljevalchs från trakter som han känner väl sedan sin barndom när han fick följa med sin morbror som var resepredikant i bygder som nu är mer eller mer övergivna.

I fyra års tid har Örjan Henriksson fotograferat de övergivna husen, affärerna, dansbanan Älgsjövallen, dit Sven Ingvars i slutet av 1990-talet lockade många tusen besökare, men dit i dag inte många människor söker sig.

Det är samma vemodiga känsla i bilderna som i Sune Jonssons klassiska bok Byn med blå huset (1959) som skildrar ett småbrukarsamhälle i Västerbotten på väg att försvinna i den svenska strukturomvandlingens tid.

Med den skillnaden att Örjan Henrikssons bilder saknar människor. I stället har på ett ömsint sätt närmat sig själva de övergivna byggnaderna som blev kvar när dess invånare flyttat därifrån.

Med sin Hasselblad har han porträtterat dessa med analog teknik, d.v.s. med film i kameran som han framkallat varefter kopior framställts på fotopapper på det traditionella sättet.

I en svit nästan kolsvarta bilder skildrar Örjan Henriksson sitt möte med kalhyggena, en veritabel sorgesång.

Den berörande utställningen pågår till den 7 november”.

LARS EPSTEIN